..

27 februari 2011 20:51

Härligt att du shoppar.. :) egentligen är det mina grejer (o alla andra skattebetalande's) grejer..

Anna

28 februari 2011 17:21

Läs inte bloggen om du inte gillar innehållet

trOgen läsare

27 februari 2011 21:40

Det är dina pengar Anna och du ska göra vad du vill med dem men jag kan ändå inte låta bli att hålla med föregående talare.. Gör du det som jag har för mig att du har sagt tidigare för att må bra psykiskt, är det inte bättre du tar tag i det då istället för att bara fortsätta handla?

Önskar dig bara gott!

erika

28 februari 2011 00:18

Hmm grejena på den bilden kostade ca 1000 kr skulle jag uppskatta det till. Det är inte särskilt mkt pengar. Det är INTE Anna som beslutat att arbetslösa och andra utan jobb ska få pengar - en viss summa i månaden. Pengarna är lika mkt Annars som er ev. lön är!
Anna går inte ut mkt, jag tror inte hon spenderar särskilt mkt på mat, bor ganska billigt, har inte massa ungar vi betalar skolgång m.m för... så att hon handlar lite inredning & kläder är väl inget ni behöver hänga upp er på?
Hade jag bloggat om vad jag inhandlar hade ni garanterat velat skicka mig till psykakut omgående om ni sätter folks mentala hälsa i rellation till vad de shoppar (hade inte verkat som jag hade hunnit lägga en sekund på att må bra).
Och när jag skriver detta tar jag för givet att ni inte känner Anna bättre än vad jag gör, och hon inte anfrötrott er något som jag inte vet, känns som att ni hade skrivit era namn då!

Själv mår jag bra av att göra och ha det fint omkring mig, och det verkar vara ett av Annas intresse också, något hon mår bra av och är stolt över... dvs välinvesterad tusing ;)
Rätta mig om jag har fel Anna :))

...

28 februari 2011 08:16

Jag var arbetslös för några år sedan o fick be soc om hjälp under 2 månader. Jag fick existensminimum, efter att redan ha betalt skatt i detta landet. Har Anna någonsin gjort det ? O hur kan hon shoppa för såpass mkt? Jag fick minsann inte som en ev lön som du påstår, jag fick så jag knappt hade råd att äta. O jag bor billigt! O jag som jobbat upp mig på mitt jobb har idag en ganska bra lön, varför ska en människa som inte jobbar bara FÅ pengar ? Min fråga är också, hur mkt krav ställs det egentligenn på människor som inte jobbar? Vad görs det för att dom ska bli självförsörjande?

erika

28 februari 2011 10:09

Hej ...
För det första sa jag inte att hon har en lön för det har hon inte, men pengarna hon får ÄGER hon lika mkt som du äger din lön, hon har FÅTT dem, inte lånat, sen är det klart att hon har mkt mindre än en lön. Soc-bidraget är lika mkt för alla men kan vara olika i olika kommuner. Anna hushåller väl bättre än vad du gjorde, eller bor du i en annan kommun.
jag vet inte om du uppfattat det här som en politisk blogg, jag har det inte, om du vill förändra samhället kanske du ska försöka arbete politiskt istället för att avundas o klaga på dem som bara lever i det demokratiskt framröstade samhället som vi lever i!
Va du glad över att du har sociala och medfödda resurser som gör dig till en människa som passar in på arbetsmarknaden så du bara behövde hjälp under två månader, istället för att "avundas" dem som kanske inte födds med samma förutsättningar eller som är lika starka som du!

...

28 februari 2011 15:40

Jag avundas verkligen inte henne. Jag tycker synd om henne! Hushåller bättre än mig ? Jag hade i princip inga räkningar o ändå inte råd att äta. Hur kan man hushålla det på annat sätt ? Detta är ingen politisk blogg men har man en blogg o lägger ut sitt liv så får man acceptera att folk ifrågasätter o ställer frågor. O istället för att springa runt o shoppa hela dagarna kanske hon skulle göra ngt åt sina bekymmer? Eller handlandet gör livet bättre?

Anna

28 februari 2011 17:18

Vem du än är lägg ner!

Maria

28 februari 2011 15:58

Jag blir lite förvånad av vissa personers inställning här, att en del sitter och klagar på att Anna handlar för mycket. Hennes pengar, hennes val anser jag.
När jag läser att en del har utnyttjat systemet genom att gå till soc och sen sitter och klagar på att andra får pengar, ofattbart. Du som kallar dig ... varför är det annorlunda för dig att få pengar gentemot att Anna får pengar? Du skriver att du har betalat in skatt. Det är vi många som gör och har gjort och aldrig utnyttjat systemet. Ska vi då klaga på att du och andra har gjort det? Nej, jag betalar skatt eftersom jag anser att har man det svårt ska man kunna få hjälp av samhället.
Med ditt resonemang så skulle jag som inte har barn vara väldigt förtretad på människor som skaffar barn och jag får betala för.

erika

28 februari 2011 18:41

... kan ju söka på socialförvaltningens hemsida hur mycket Anna får och sedan då överväga att flytta till Kristianstad innan du ska gå på soc nästa gång!

Och skaffa många många barn, då får du ännu mer pengar!

Och en sak till ... ställde ingen fråga i sitt första inlägg, bara gnällde och vart avundsjuk... kallade Annas saker för sina...

...

28 februari 2011 21:07

Att få hjälp 2 månader kallar jag inte att UTNYTTJA systemet. Är en väldigt stor skillnad att få hjälp i 1-2 månader o få hjälp i flera år. Det stora problemmet är inte Anna eller andra som lever på soc osv. Utan på samhället som inte gör ett skit för att hjälpa dessa människor. Varför görs det inget konkret för att hjälpa Anna ut i arbetslivet? Det är den stora frågan i detta sjuka scenarie. O jag planerar inte att gå på soc fler ggr, finns ngt som kallas buffert. O har man haft ett jobb ett tag så har man råd till det. Som sagt, det stora problemmet är INTE ANNA, utan att såna som hon inte får hjälp. "Hjälp" kan inte jag kalla det samhället gör för henne. Dom stjälper henne genom att inte ställa krav o hjälpa henne med dessa problem hon har som gör att hon inte klarar av att ha ett arbete. Jag är inte det minsta avundsjuk, handlar inte om det. Jag har råd att köpa betydligt mer saker än så, o varje dag vet jag att det är pengar jag själv har jobbat mig till o förtjänat. O det är faktiskt samhällets fel att Anna aldrig någonsin för känna den tillfredställelsen. För var är dom i detta? På vilket sätt hjälper dom henne? Genom att sätta in pengar varje månad? Det kallar jag inte hjälp.

Maria

28 februari 2011 21:37

Att säga att du aldrig kommer att behöva hjälp mer känns naivt. Ingen av oss kan sia om framtiden. Saker kan hända som gör att både du och jag kan komma att behöva hjälp i framtiden.
Jag kan hålla med om att det är samhällets fel att en del personer faller mellan stolarna. Vi kan bara ta sjukförsäkringsreformen som ett exempel.
Men var tycker då du att vi ska dra gränsen? Ska handikappade ut i arbetslivet? Om dom har ett funktionshinder som gör att dom inte lämpar sig för att arbeta t.ex? Det finns barn som föds med handikapp och därför aldrig kommer att kunna betala skatt, ska dom tvingas ut i arbetslivet?

Varför Anna inte har ett jobb kan jag inte svara på. Men hon går inte hemma och bara får pengar, hon är ute i arbetslivsåtgärder och därför anser jag att hon förtjänar sina pengar.

erika

28 februari 2011 21:54

Håller helt med Maria :)

...

28 februari 2011 22:33

Jag har för det första aldrig sagt att jag aldrig någonsin kommer att behöva hjälp igen. Läs det jag skrev. O jag har aldrig sagt att hon inte "förtjänar" sina pengar. Ni får nog läsa det jag skriver ordentligt innan ni börjar ha åsikter om det. Klarar man ha en praktik eller liknande som Anna har haft så klarar man rent fysiskt ha ett jobb iaf. Så i hennes fall är det nog ngt psykiskt det handlar om. O det är absolut inte samma sak som att ha ett fysiskt handikapp. Ett psykiskt handikapp ska man få hjälp med. Men ingen hjälper henne verkar det som.

Maria

28 februari 2011 22:48

Du skriver i din första kommentar att det är "dina grejer" hon har köpt. Vad tycker du det skall tolkas som?
Ett psykiskt handikapp är lika illa som ett fysiskt. Autism och schizofreni är psykiska handikapp där man många gåner inte kan jobba alls. Men fysiskt är man ofta fullt frisk. Det är dessutom inte alltid möjligt att medicinera bort alla psykiska sjukdomar.

erika

28 februari 2011 23:47

"varför ska en människa som inte jobbar bara FÅ pengar"
Menade du där ... att du verkligen tycker att Jo det ska hon, det förtjänar hon... eller förtjänar hon inte det?
Nu börjar du nog glömma hur dina åsikter egentligen var.. är.
Maria kanske har fått dej att växa lite som människa, vad härligt, nästa gång kanske du till och med vågar stå för dina åsikter, om de lyckas bli så pass ödmjuka.

Och bara en fråga, man skaffar väl en praktikant till företaget för att de i princip inte kostar ngt, dvs det gör inget om de inte har mer än 20% kompetent till uppgifterna, för de kostar så pass lite. Med förhoppning visserligen om man man ska kunna lära upp dem inför uppgifterna så de sedan kan få anställning... men klart så inte alltid är fallet... mågna gånger har företaget inte ens råd att anställa en till på riktigt... Så att få en praktikplats på ett ställe är ju inte alls för att man har kompetens nog att få en anställning där??? Inte alls säker därför jag frågar, bara så jag har uppfattat det.

Thea

2 mars 2011 14:35

Hej Anna.

Det känns lite olustigt att människor tar sig friheten att diskutera allt från socialism till din psykiska hälsa på din blogg ovanför huvudet på dig. Även de som står på "din sida" sätter sig till viss del över dig när de pratar OM dig istället för att skriva direkt till dig och de tycks ignorera det faktum att du faktiskt (enligt dig själv) inte alltid mår så bra.

I din gamla blogg skriver du att du tidigare shoppat väldigt mycket för att dämpa din ångest och även att du tror att du skulle må bättre av att jobba än att handla så mycket saker. Jag känner igen mig lite i din situation och tycker mig därför kunna dra slutsatsen att du faktiskt skulle kunna må mycket bättre av att lägga en del av pengarna du får in på terapi än på prylar. Du kan alltid besöka din vårdcentral och be att få prata med en psykolog - det kostar inte mer än ett vanligt läkarbesök (120 kr i Malmö) och känner du att det fungerar så behöver du ju aldrig betala mer än 900 kronor om året på grund av högkostnadsskyddet. Med tanke på att du faktiskt har råd att köpa en hel del saker, om än billiga, så är inte 120 kronor, t.ex varannan vecka så mycket pengar - speciellt inte om det faktiskt får dig att må bättre i längden. Saker är tillfällig lycka (om man ens kan kalla det "lycka"). Jag kan (av egen erfarenhet) garantera dig att du skulle må bättre av att ha en sysselsättning. En psykolog kan hjälpa dig att komma över de hinder som gör att du har svårt att komma igång med jobb eller vad det nu kan vara - troligen inte genom att sitta och älta gammal skit från din barndom utan snarare med hjälp av beteendeterapi. Det gör att du kan bryta tankemönster och agera på sätt som kanske först känns läskiga men i längden stärker dig. Du kanske redan har fått den här typen av hjälp för att komma över din torgskräck, men det låter på dig som att du fortfarande har en del problem att ta tag i. Trivs du inte med den psykolog du får träffa kan man alltid söka sig till en ny (talar även här av egen erfarenhet).

Anna

2 mars 2011 15:31

Har gått o snackat me en kurator på vårdcentralen i degeberga när ja bodde där, hjälpte ej. Och har en gång varit och snackat me en person på c4 kliniken som kostade 800 kr om ja inte minns fel för endast 45 min vilket är alldeles för dyrt.

Thea

2 mars 2011 15:38

Det var tråkigt att höra. Hur länge (hur många gånger) gick du hos den här kuratorn? På vilket sätt tyckte du inte att det hjälpte (förväntningar kontra resultat)? Beteende- och tankemönster är inget man bryter i första taget. Det krävs enormt mycket arbete av en själv. Man måste vilja ändra på sig. Vill du det?

Anna

2 mars 2011 23:26

Jag gick tillräckligt för att få ett frikort i alla fall, har även varit på ett ställe som heter pretium vita genom arbetsförmedlingen och där mådde jag skit rent ut sagt, jag mår inte bra av att dra i gammalt, t ex om min pappa..klarar inte de än i alla fall

Thea

3 mars 2011 00:33

Nej som jag skrev så kan man förmoda att kognitiv beteendeterapi vore det bästa. Alla psykologer är dock inte inne på det utan gillar snarare, så som det du fick uppleva, att gräva i ens barndom och relationen till föräldrar osv. Beteendeterapi är något helt annat. Där rannsakar du dig själv för den du är idag och kommer tillsammans med terapeuten fram till vad som tex får dig att bli nere eller inte orka ta tag i saker. Med hjälp av olika övningar lär du dig att bryta olika mönster som har en negativ effekt på din tillvaro.